Ida linde mördarens mamma

•

Mördarens mamma

Om boken

Allt sedan de gamla grekerna har färjkarlen Karon i utbyte mot ett guldmynt fört människor över floden in i dödsriket. Nu har Karon fått jobb i Stockholms tunnelbana och kör de dödligas linje från förort till innerstad, från liv till död. Passagerna färdas genom underjorden, till och från sina älskade, till och från sina arbeten, genom tiden mot dess slut. Under tiden sjunger de, om hoppet, om längtan, om livets alla vardagar.

Karon själv är en förare i nagellack och strumpbyxor som drömmer om att bryta nyckeln, köra tåget baklänges, eller släppa av sin älskling vid en övergiven station. Det verkar så värdelöst att ta betalt och så svårt att inte förväxla kärlek och sorg med varandra. Men ingen, inte ens Karon, kommer undan underjorden. Vi är alla döende, men vi älskar ändå.

Karons tunnelbana är Ida Lindes första diktsamling sedan den kultförklarade debuten Maskinflickans testamente.

Läs mer

•

Klart och skarpt om det komplexa

Mikaela Blomqvist läser Ida Lindes nya roman

Redan titeln på Ida Lindes nya roman är hissnande dissonant: Mördarens mamma. Men så är också boken något så märkligt som en spänningsroman om moderskärlek där själva kärleken kanske också är ett brott. Rakt och utan onödiga pronomen redogör bokens mor Henrietta för sitt vardagsliv med sonen före mordet.

Det är en torftig men lycklig tillvaro. Oroande lycklig kanske, för Henriettas moderskärlek verkar uppsluka allt. Utöver sonen finns i hennes liv bara utrymme för ensamma kvällar med kassler och ensamma nätter på en utdragssäng i vardagsrummet. Förlagskontoret där hon arbetar beskrivs som en fabrik, kollegorna som gråklädda kugghjul. Från fönstret betraktar hon grannarnas liv samtidigt som hon noga lyssnar till ljud från sonens rum.

Genom små förskjutningar ökar den olust som titeln bidrar med. Sonen krossar huvudet på en fågel och Henrietta kan inte sluta tänka på en kökskniv som försvunnit. Gränsen mellan mor och son är underligt flytande. När sonen börjar drömma allt våldsammare drömmar och noggrant återberättar dem för Henrietta tror hon att det är från henne själv som drömma

•

Mördarens mamma

May 6,

Det såsom slår mig när jag läst ut boken existerar varför inom alla konversation om den här boken som jag lyssnat vid, ingen äger pratat angående hemligheterna? Jag har bara varit vagt intresserad från att studera den på grund av att, ej vet jag, kliva in i sinnet hos enstaka mördares mor, hur förmå det existera, vad känner och tänker man angående ens unge gör något så obeskrivligt? Men för att det även fanns en driv inom själva hemligheterna, i omständigheterna kring brotten som begåtts i boken, om man hade pratat om detta hade jag varit många mer intresserad av för att läsa den. För jag tänker för att det Ida Linde lyckas med, existerar att notera en psykologisk spänningsroman. Lite som Paul Auster samt Siri Hustvedt, kanske främst den senare. Att detta är inom den spänningen som värdet av boken ligger, inom kombination tillsammans med relationerna samt undersökningen från komplicerade livsförhållanden. När jag tänker åter vet jag inte vad jag fått med mig av samtalen om boken. Att huvudpersonens son dödar en ytterligare, att mammans första fråga är hur han gjort det, på grund av atta känna till om detta var tillsammans med kniven liksom försvunnit, för att det vid något sätt är något skevt inom deras förhållande, i hon kanske, såsom på något sätt därför lätt accepterar sin sons brott. detta va