Frihetstiden riksdagen

Frihetstiden är enstaka epok inom Sveriges bakgrund som varade mellan samt Den efterföljs av den gustavianska tiden. Under frihetstiden styrdes land i upphöjd grad från riksdagen, inom synnerhet efter då hattpartiet framträdde, vilket snart ledde till för att motståndarna organiserade sig inom mösspartiet. Utrikespolitiskt var landet starkt försvagat, och numeriskt värde misslyckade konflikt – hattarnas ryska konflikt och pommerska kriget – visade för att Sverige idag var långt ifrån den militära stormakt det varit under detta förra århundradet.

Under perioden gjordes stora framsteg vid vetenskapens samt kulturens sektor, med Carl von Linné respektive Carl Michael Bellman som främsta exempel. Även på lagstiftningens område gjordes stora insatser, främst inom form från års team (som kvar utgör bas för svensk och finsk lagstiftning) samt tryckfrihetsförordningen

Namnet "frihetstiden" användes redan inom samtiden samt syftar vid att detta kungliga enväldet upphävdes genom lag tid , varvid landet blev fritt ifrån enväldesmonarki. Perioden avslutades tillsammans med Gustav III:s statskupp, vilket ledde mot att mer makt lades i kungens och riksrådets händer.

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Monarken mister makten mot

•

Frihetstiden (–)

avskaffade riksdagen den svenska monarkins envälde. Så började frihetstiden i Sverige, som pågick till Gustav III:s statskupp

Begreppet frihetstiden användes första gången i tidskriften En ärlig swensk. Periodens start var en reaktion mot det karolinska enväldet. Den svenska stormaktstiden var över och det var fred mellan de nordiska länderna. När Karl XII sköts till döds i Fredrikshald bestämde sig den svenska militärledningen: de ville inte sätta en ny envåldshärskare på svenska tronen för att bestämma över Sverige.

Ett nytt statsskick i Sverige

Sverige hade genomgått en turbulent geopolitisk tid under stormaktstiden. Dessutom var landets ekonomi i botten.

När Karl XII:s syster Ulrika Eleonora den yngre gjorde anspråk på tronen gav ständerna (den tidigmoderna indelningen av befolkningen i fyra grupper: adel, präster, borgare och bönder) henne ett ultimatum. Hon fick bli drottning om det var hennes man som satt på tronen. Ulrika Eleonora accepterade. genomfördes den svenska regeringsformen, som tillsammans med en ytterligare riksdagsordning tre år senare begränsade kungens makt. Styrandet av nationen delades mellan fyrståndsriksdagen och riksrådet. Kun

•

Från ting och stämmor till dagens riksdag

Tidiga tecken

För tusen år sedan började staten Sverige att uppstå då riket fick samma kung. Landet var uppdelat i ett antal landskap med egna lagar, domstolar och lagmän. I byarna och städerna var kungamakten något avlägset. Man identifierade sig med staden, socknen, häradet och landskapet snarare än med riket.

Staten Sverige tog fastare form under och talet och omkring år skrevs den första rikstäckande landslagen. En person (den regerande monarken) bestämde tillsammans med de mäktigaste stormännen över resten av folket. Kungen härskade, i alla fall i teorin, över hela riket. Han hade rätt att ta ut skatt som framför allt skulle användas för att se till att vi kunde försvara oss.

Tätt kopplade till kungamakten var de riksomfattande lagarna – en lagbok för städerna och en annan för landsbygden. Kungarna ägnade en hel del tid åt att resa runt och döma i olika rättsfall på landskapsting och häradsting runt om i landet. Här möttes de jordägande männen för att fatta beslut och skipa rättvisa. Spår av dessa mötesplatser lever fortfarande kvar i dagens kommuner, regioner, landsting och tingsrätter.

Ståndssamhället

Det svenska ståndssamhä